Assagnes retorik stjälper mer än hjälper

Som medietränare arbetar jag alltid med att talespersonen skall ha sitt budskap i centrum och hela tiden komma tillbaks till det. Rent retoriktekniskt kallar man det för ”broar”, alltså hur man med olika formuleringar och tekniker bygger en bro mellan den fråga man får och det svar man vill ge.

Personer med hög trovärdighet och rätt blandning av ethos och pathos gör detta på ett sätt som man vanligen inte lägger märke till, kanske till och med välkomnar eller åtminstone accepterar. Problem uppstår dock om det blir för långt språng mellan fråga och svar. Då blir bron  för lång och i värsta fall kan den spricka och kollapsa och trovärdigheten för talespersonen krackelerar.

Julian Assange är en mästare i att ha fokus på det han vill berätta, på att ge fiffiga svar som leder tillbaka till hans huvudspår. Han var det redan innan han blev misstänkt för våldtäkt. Men i och med frågorna kring våldtäktsmisstanken och hans ovilja att svara rakt på dessa så tappar han i trovärdighet. Hans omfattande tirader där han bland annat använder tekniken att spruta detaljer (om den svenska rättsprocessen, som han tolkar den) över en reporter och hoppas att reportern inte är lika påläst som honom är besvärande för hans trovärdighet ur ett retoriskt perspektiv.

För hans anhängare spelar det ingen roll, de ser konspirationer överallt för att störta deras hjälte. För hans fiender spelar det heller ingen roll för. För dem är han en självgod, självupptagen narcissist med psykopatiska drag som vandaliserar demokratin. Men för den stora massan i mitten som inte riktigt vet vad man skall tycka spelar det mycket stor roll.

Skapa dig en egen bild. Det finns gott om material att titta på:

En frågestund på en TED-konferens från Juli 2010 där Assange hyllas:

BBC-intervju från 16 december där Assange får ganska direkta frågor om anklagelserna, men vad svarar han… egentligen… (till viss del kanske de konstiga svaren kan skyllas på tekniskt strul med återhörningen)

En BBC-intervju några dagar senare (21 december), där Assange får mycket kritiska frågor, men vad svarar han… egentligen…

Här är en intervju från oktober där Assange får en CNN-reporter att avslöja sin källa angående slitningar inom organisationen och lämnar intervjun när han får frågor om anklagelserna i Sverige.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=eYU7pdGfrUM]

Vinterns Almedalen

Folk och försvars årliga rikskonferens i Sälen kan uppfattas som ett tillfälle för hyggliga svenska karlar att samtala om alliansfriheten för femtioelfte gången. Det är en allt större tilldragelse, men intresset utanför den slutna grupp som varje år träffas i Sälen är fortfarande mycket begränsat.

Ambitionen att föra samman olika aktörer och människor med varierande bakgrund och kunskap är utmärkt. Det märktes ett nytänkande i förra årets program, som hade inslag om sådant som Utanförskap och social oro och Möte med verkligheten i Afghanistan. Trots det lyste näringslivet med sin frånvaro. Det är synd. Näringslivet spelar en allt viktigare roll i säkerhetspolitiken och genom att inte bjuda in näringslivet missar man en chans att skapa en verklig arena för säkerhetspolitisk debatt och göra evenemanget till ett vinterns Almedalen om säkerhet och demokrati.

Förra årets utbrott av Svininfluensan, H1N1, är ett utmärkt exempel på ett ämne som skulle kunna breddas. Pandemier är ett av de allvarligaste hoten som vi står inför, såväl nationellt som internationellt. Vi har drabbats av pandemier förut och vi kommer att drabbas igen. Svininfluensan blev ett slags genrep för samhällets beredskap och rutiner. Genom att utvärdera det förra pandemihotet kan vi bli bättre på att hantera nästa. Utifrån det kan vi tänka oss och resonera kring värre scenarier:- Tänk antibiotikaresistens. Tänk kombinationen med en betydande pandemi och stora flyktingströmmar i fattiga delar av världen. Tänk större!

Våga inse att säkerhetspolitik inte längre bara handlar om invasionshot från öst, och att det inte bara är män i uniform som står till buds för att försvara oss. Samarrangera i stället med de delar av näringslivet, exempelvis läkemedelsindustrin och de civila organisationer som arbetar i krissituationer. Det skulle bli riktigt spännande diskussioner, och de skulle kretsa kring vår tids reella hot mot sammanhållning och demokrati.

Erik Fager spetsar public affairs- och hälsoteamet

Vi hälsar ännu en ny kollega välkommen! Erik Fager kommer att ansvara för våra public affairs- och hälsokunder på byrån. Senast arbetade han på LIF, branschorganisationen för de forskande läkemedelsföretagen och är väl förtrogen med branschen. Erik har även en bakgrund inom patientrörelsen med erfarenheter från olika handikappförbund. Läs mer på Newsdesk.

After work om framtidens opinionsbildning

Vad händer med opinionsbildningen när en allt större del av mediekonsumtionen flyttar online? Kommer debatten följa med eller kommer pappers- och etermedierna fortsätta att dominera det politiska diskussionslandskapet? Vad kan vi lära av de senaste årens explosion av bloggar och sociala medier?

För att reda ut några av dessa frågor bjöd Cohn & Wolfe in till en välbesökt after work om opinionsbildningens framtid med bloggaren och Brysselbaserade piratpartisten HAX och debattsajten Newsmills vd PM Nilsson.

PM Nilsson var under många år politisk redaktör på Expressen, men hoppade av för att starta upp debattsajten Newsmill. I sin inledning hos Cohn & Wolfe talade han om trender i mediekonsumtionen, och vikten av att mediehus inte låser sig vid ett format utan följer läsarna till de plattformar som de föredrar.

HAX resonerade om internet som kanal och sociala medier som redskap.

– När ett företag säger att de har skaffat en blogg, är det som att säga att de har skaffat en kopiator. So what? Det är bara ett verktyg. En kopiator kan vara enormt värdefull i opinionsbildningen, men den kan också vara helt värdelös. Det är inte att man har en blogg som spelar någon roll, utan hur man använder den.

 Han gav också en insiderberättelse om den första bloggbävningen, nätaktivisternas enormt uppmärksammade strid mot Orwellsamhället och FRA-lagen. Äntligen har makten fått en riktig utmanare; äntligen har gammelmediernas grindvakter ställt åt sidan och var och en har givits möjlighet att granska det politiker säger och medierna skriver. Bloggbävningen bestod i att en uppretad gräsrotsrörelse hjälptes åt med att granska, gräva och kritisera – utan centralstyrning.