Sep 19, 2011

Enligt en undersökning från Grayling spås onlinekommunikation bli den ledande kanalen i en kommunikatörs vardag, följt av press- och medierelationer. Samma undersökning visar att kommunikatören har en tendens att överskatta vilka discipliner och kanaler som kommer att bli viktigast i framtiden.

En kanal jag tror starkt på (eller överskattar?) är den egna kanalen. Eller rättare sagt – den egna onlinekanalen via ambassadören. Nu pratar jag inte om kunder, potentiella kunder eller anställda.
Jag pratar om kändisar och dylikt som företräder varumärken.

Men PR via ambassadörskap har numera blivit en tudelad fråga mer än någonsin. Plötsligt har vi myntat begreppet – omvänd sponsring – som i stort sett innebär att företagen helt sonika ber vissa personer att sluta bära/använda deras varumärken. Eller till och med betalar dem. Givetvis har det nya medielandskapet och de sociala medierna bidragit till denna utveckling. Det är lätt att skapa sig en egen kanal idag. Du kan skapa en fanpage, ett Twitterkonto eller en blogg i en handvändning och basunera ut ditt budskap och dina bilder på nolltid. Således kan ett varumärke få ofrivillig exponering i ett sammanhang det inte alls vill synas i. Omvänd sponsring så att säga.

Samtidigt kan den egna kanalen bli guld värd för ett företag som ska satsa på sin utvalda ”fanbärare”. Ett bra tips när man väljer sin ambassadör är att i ett tidigt skede planera in hur man ska synliggöra och få med dem i konversationen som ständigt pågår online. En bra ambassadör är nämligen fanbäraren i ett företags sekt. Vad är då en sekt i detta sammanhang? Micco Grönholm beskriver hur man bygger ett starkt varumärke som folk vill associeras med, i sitt blogginlägg Varumärkets 4 S – på ett mycket bra sätt. De fyra S:en är syftet, saken, sagan och sekten enligt Micco. Bland annat beskriver han sekten så här: ”Att människor väljer att köpa eller inte köpa ditt varumärke beror i hög grad på hur de förhåller sig till skaran av människor kring varumärket: de som företräder det offentligt, de som säljer det till dem och, inte minst, de som redan köpt varumärket.” och fortsätter ”I de flesta fall (det finns några undantag) är det alltså människorna kring varumärket som, i betydligt större omfattning än t.ex. reklamen, påverkar hur ditt varumärke uppfattas. Den företags-/varumärkeskultur som präglar hur varumärkets företrädare beter sig sinsemellan, gentemot kunder och resten av omvärlden avgör bl.a. om vi känner förtroende för varumärket och om vi upplever en personlig relation till det.”

Därför har PR via ambassadörer (inklusive företagets anställda) blivit viktigare och viktigare. Genom de sociala medierna kan dessa personer nämligen hjälpa varumärken att bli mer populära genom dialogen. Såldes blir ambassadören en ännu bättre ”säljare” och relationsbyggare. Dock ska man inte glömma att denna sorts PR, där man vill skapa/bättra relationerna till konsumenterna, är den sista instansen in ett varumärkesbygge. Först måste vi veta att varumärket finns, produkterna och tjänsterna vara relevanta för oss, de ska hålla vad det lovar och slutligen ska du börja känna för varumärket.
Väl där lämpar sig en ambassadör, eller flera, väl.

Via dessa kan man även sätta sina egna regler vid direkt säljande aktiviteter. Man kan t.ex. låta dem genomföra en tävling via sin Twitter eller på sin blogg med kravet att man måste vara kund till för att vinna priser. Dessutom gillar vi att prata med en person snarare än med ett varumärke. Ibland hör man ”vi har 30 000 fans på vår Facebooksida, men ingen kommenterar”. Det är inte så konstigt. Vi vill inte prata med ett varumärke. Vi vill prata med människor.

Därför vill jag slå ett slag för den egna onlinekanalen – via ambassadörerna:

-          En kändis är en kändis – således mer intressant än ett företag
-          De kan hjälpa till att skapa rätt ”buzz” kring varumärket och de frågor/ämnen de företräder
-          De kan hjälpa till att rekrytera nya kunder och underhålla befintliga

Men detta förpliktigar även: Låt ambassadören löpa fritt och vara sig själv mellan tävlingar och dylikt.
För ambassadörskapet får inte gå så pass långt som i filmen The Joneses. Den handlar om en stilig familj som flyt tar in i ett lyxigt amerikanskt villaområde. Dock är det hela ett marknadsföringstrick. Den vackra familjen är anställd för att göra dold reklam för en mängd olika produkter i området. Något som inte rekommenderas (inte filmen heller, för den delen)!