Medieträning utan skräck

Jag genomför mycket medieträningar och den första fråga jag ställer är: ”Har du blivit medietränad förut och hur var det?” Det är skrämmande att så många som tidigare varit med om en medieträning svarar ”Ja, det var för jävligt!”. Sedan följer en berättelse om hur de känt sig bortgjorda, förnedrade, kuvade och minst av allt stärkta och inspirerade att möte media.

När jag hör detta skäms jag. Förutom att jag skäms över att kolleger förnedrat kunder och människor så skäms jag även som medborgare. Jag tror på att alla människor har rätt till medieträning så att förståelsen för media ökar. Men skammen ger mig också kraft och inspiration att försöka göra något annorlunda.

Min grundfilosofi när det gäller medieträning är enkel: Efter träningen skall talespersonen känna sig trygg och säker på vad och hur saker skall sägas, ha flera verktyg för att driva konversationen med en journalist (inte bara svara på frågor) och känna sig inspirerade att tala med media.

Nyckelfaktorn i de medieträningar som ger bäst effekt verkar vara att fokusera på budskapet; ingjuta det i hjärtat på talespersonen, belysa det ur flera vinklar, berätta om det med flera metoder – fullkomligt omfamnas och underordna sig budskapet. Efter en sådan djupdykning i budskapen spelar det ingen roll hur jobbiga frågor, hur aggressiv intervjuteknik, vilka spekulationsfrågor jag än ställer i de avslutande praktiska övningarna – talespersonen är helt fokuserad på budskapet på ett naturligt och självklart sätt.

Många tar också på sig ytterkläderna med en ny schwung och lätthet efter sådan session och ger mig ett handslag med en kraftfull självklarhet som ett kvitto på full trygghet. Då skäms jag mindre.

Cohn & Wolfe dubbelt nominerade i Spinn 2010

Det var ett stolt gäng från Cohn & Wolfe som igår kammande hem två nomineringar i årets upplaga av Spinn. Kampanjen ”Valspelet” för Unibet nominerades i kategorierna Word-of-mouth och Konsumentkampanj (under 1 000 000 kr).

Nu håller vi tummarna inför Spinngalan den 11 november. Kan det bli annat än guld?

Hjärnorna bakom kampanjen är Jonas Eriksson, Mikko Viitala,
Pelle Nordin och Joel Pallvik.

Vinterns Almedalen

Folk och försvars årliga rikskonferens i Sälen kan uppfattas som ett tillfälle för hyggliga svenska karlar att samtala om alliansfriheten för femtioelfte gången. Det är en allt större tilldragelse, men intresset utanför den slutna grupp som varje år träffas i Sälen är fortfarande mycket begränsat.

Ambitionen att föra samman olika aktörer och människor med varierande bakgrund och kunskap är utmärkt. Det märktes ett nytänkande i förra årets program, som hade inslag om sådant som Utanförskap och social oro och Möte med verkligheten i Afghanistan. Trots det lyste näringslivet med sin frånvaro. Det är synd. Näringslivet spelar en allt viktigare roll i säkerhetspolitiken och genom att inte bjuda in näringslivet missar man en chans att skapa en verklig arena för säkerhetspolitisk debatt och göra evenemanget till ett vinterns Almedalen om säkerhet och demokrati.

Förra årets utbrott av Svininfluensan, H1N1, är ett utmärkt exempel på ett ämne som skulle kunna breddas. Pandemier är ett av de allvarligaste hoten som vi står inför, såväl nationellt som internationellt. Vi har drabbats av pandemier förut och vi kommer att drabbas igen. Svininfluensan blev ett slags genrep för samhällets beredskap och rutiner. Genom att utvärdera det förra pandemihotet kan vi bli bättre på att hantera nästa. Utifrån det kan vi tänka oss och resonera kring värre scenarier:- Tänk antibiotikaresistens. Tänk kombinationen med en betydande pandemi och stora flyktingströmmar i fattiga delar av världen. Tänk större!

Våga inse att säkerhetspolitik inte längre bara handlar om invasionshot från öst, och att det inte bara är män i uniform som står till buds för att försvara oss. Samarrangera i stället med de delar av näringslivet, exempelvis läkemedelsindustrin och de civila organisationer som arbetar i krissituationer. Det skulle bli riktigt spännande diskussioner, och de skulle kretsa kring vår tids reella hot mot sammanhållning och demokrati.

H&M satsar på positioneringstjänster

Nu ska vi se om det går åt fanders som många förståsigpåare menar när man testar ett nytt grepp – först. I Dagens Media kan vi läsa “Som en av de första svenska annonsörerna inleder H&M ett samarbete med lokaliseringstjänsten Foursquare, i ett försök att locka fler kunder.”

Jenni Tapper-Hoël, presschef på H&M, påpekar klokt att detta är ett komplement till andra typer av marknadsföring och givetvis är det helt rätt förhållningssätt. H&M kommer inte att gå om kull om denna satsning skulle gå åt skogen. Självklart är de inte först (det är man aldrig) med detta, men man är bland dom första i Sverige. Kul.

Varumärken behöver människors passioner

I december 2009 beslöt sig Pepsi för att skippa hela sin reklambudget för finalen i Super Bowl (Super Bowl Sunday) som under årens lopp har blivit den mest sedda TV-sändningen i USA och den liknas även med en högtidsdag. När Pepsi gjorde detta bröt man en tradition från 1987 och helt plötsligt hade man 20 miljoner dollar på fickan.

Nu har Super Bowl-miljonerna istället omvandlats till ett välgörenhetsprojekt som kallas
The Pepsi Refresh Project som går ut på att människor får rösta på lokala välgörenhetsprojekt runtom i USA.

Det ska bli mycket intressant att se vart detta landar (december 2010 är en bra måttstock).
Men jag gillar idén skarpt. Jag tror att vi kommer att se mer av ”cause-related campaigns”.
En av många briljanta pr-faktorer i Pepsis upplägg är att de har delat upp kampanjen månadsvis. Således blir kampanjen en följetång. Inte bara i de sociala medierna utan även i de traditionella då man kan följa upp vem som kom med det bästa förslaget och var personen ifråga kommer ifrån, månad för månad.

När vi ändå är inne på reklambudgeten kan vi väl kasta ett öga på sponsringsbudgeten också. Den största möjligheten för sponsring är nämligen sociala medier. Människor har ett behov av att dela med sig och de sociala medierna bekräftar detta. TV-reklam har alltid varit oslagbart i fråga om räckvidd. Sponsring har kunnat konkurrera med kvalité (VIP-event m.m.). PR och sociala medier bidrar med trovärdighet, dialog och utveckling.

Sponsorer borde verkligen ta tillvara på den kritiska massan som de tidigare inte kunnat kommunicera med på en kontinuerlig basis. Och slår man samman räckvidd (reklam), kvalité (sponsring) samt dialog och utveckling (PR och sociala medier) har man ett vinnande koncept tror jag.

Eller för att citera Frank Cooper, senior vice president of PepsiCo Americas Beverages, apropå att Pepsi överger Super Bowl “ Brands should not blindly anchor themselves to history”.