Hammarbys PR-blunder speglar samhället i stort

I gårdagens DN kunde vi läsa om tränaren Marie Appelgren som fick sparken då hennes lag vann för mycket. Artikeln bygger på radiodokumentären ”Laget som vinner för mycket” och sändes på P1 i måndags. Hammarbys flickor födda 97 är alltså Stockholms mest framgångsrika lag och ändå får tränaren sparken. Jag är inte förvånad.
I Sverige är det nämligen fult att vinna.

Hammarbys ledning gladdes dock åt lagets framgångar men vara oroade över att de vann för mycket. Marie föreslog att de kanske skulle må bra av att möta bättre motstånd. Det skulle kunna vara  äldre tjejer, eller ett pojklag kanske? Istället föreslog ledningen att spelarna bara skulle få göra mål med vänsterfoten eller nicka bollen i mål (ja, det är sant). Sen fick Marie sparken. Hon efterlyste alltså en elitsatsning för några utav Sveriges mest lovande fotbollsspelare och istället fick hon sparken. Vilka signaler sänder det ut till tjejerna i laget undrar jag?

Marie var oerhört uppskattad av tjejerna och tjejernas föräldrar. Hon gav dem mod, hon visade att man kan jobba tillsammans för ett gemensamt mål och – framför allt – gav hon dem ett självförtroende. Något som är hårdvaluta hos dagens unga tjejer (klyschigt men sant).

Hammarbys inställning speglar tyvärr samhällets inställning till elitsatsningar i stort:
Det är fult att vinna och det är ännu värre att säga att du tror på dig själv. Fråga Zlatan bara. Däremot älskar vi att se våra idrottsstjärnor vinna guld i VM och i OS, vi kräver nästan medaljer, och vi  hyllar våra hjältar när de kommer hem med en medalj i bagaget från OS eller liknade. Skammen i  att elitsatsa och kraven på medaljer är en oerhörd paradox som är typisk svensk vill jag påstå. Tror ni Charlotte Kalla har legat på sofflocket?

Samtidigt handlar detta inte enbart om sport och elitsatsningar. Det handlar om att ge våra ungdomar ett grogrund att stå på. Ett mod att våga vinna och ett självförtroende att ta med sig ut i livet. Idrotts- och föreningslivet är något jag vurmar för. Det ger så himla mycket mer än sportsliga resultat. Det ger en vinnarinstinkt, mod, social kompetens och det lär dig att bli en lagspelare. Bra ledare som Marie kan fostra unga tjejer att tro på sig själva. Det ger dem förutsättningar att bli riktigt framgångsrika i livet och samtidigt ödmjuka – eftersom de är fostrade i och av laget.

Att det är fult att vinna är ett problem för helyllelandet Sverige i allmänhet och i synnerhet när det kommer till damidrott.  Ytterligare ett problem för damidrotten är att medias fokus ligger på herridrott. Hade det varit Hammarbys pojkar födda 97 som varit lika framgångsrika hade det varit annat ljud i skällan.

Tittar man på närliggande artiklar, till artikeln om Marie, presenterar DN kvällens viktiga matcher: Arsenal – Barcelona (nästan en helsida) och Djurgården – Brommapojkarna (en halv sida). Samtidigt spelar Sveriges damer årets första VM-kvalmatch. Det står det inte en rad om. Jag är inte förvånad. Men på den här punkten är jag heller inte upprörd. Det handlar faktiskt om utbud och efterfrågan. Punkt.

Däremot måste det till en attitydförändring till elitsatsande damer: Ju bättre spelare desto bättre landslag. Och har vi ett bra landslag kan vi skörda framgångar i EM och VM. Då ökar det mediala intresset och massor av spaltmillimetrar kommer att tillägnas tjejerna.

Framgångsrika idrottsmän OCH idrottskvinnor har och kommer alltid att vara fantastiska ambassadörer för Sverige (även för varumärket Sverige). Var tacksam för att de finns och sluta gnälla på kaxighet och elitsatsningar.

Pinsam tystnad

Den 10 mars sände Uppdrag Granskning ett inslag om fisket som bedrivs på ockuperat fiskevatten i Västsahara. Tonvis med fiskleverolja från fångsten blir till omega3-kapslar som säljs i västvärlden. Inslaget fick symbolisera den oerhörda orättvisa som råder i världen då ett land som skulle kunna vara självförsörjande på fisk istället får nödproviant i form av konserverad fisk från Thailand.

Men ur ett kommunikationsperspektiv var det inte bara världens orättvisor som etsade sig fast. Utan den otroliga tafatthet och oproffsighet som tittarna fick genomlida när läkemedelsbolagen skulle ställas till svars för detta. Ingen ville svara. Ingen fanns tillgänglig. Alla var i möten. När någon väl visade upp sig i receptionen hade den personen inget ansvar för just detta och kunde svt skicka ett mail? Då kunde man tänka sig att svara. Mejl gör sig inte så bra i tv tyckte nog Janne Josefsson.

Att dessa företag inte var mer förberedda på en kris av det här slaget kan tyckas märkligt. Läkemedelsbranschen som nu och då hamnar under lupp ska kunna agera bättre än så här. Idag måste man som leverantör kunna stå till svars för vad produkterna man säljer har för ursprung och vet man inte det så är det dags att göra hemläxan.

Men hemläxan för dessa produktchefer borde också vara en medieträning och en kristräning. Hur hanterar man Janne Josefsson när han knackar på?

Till sist var det faktiskt en person som tog mod till sig och svarade på frågorna. Han hade inte vetat och nu skulle de ta fisk från Sydamerika istället. Raka och enkla svar – ibland är det allt som krävs. Ärlighet. Speciellt när ens konkurrenter fortfarande håller sig gömda någonstans och formulerar e-post-svar.

 Fem tips när verksamheten ifrågasätts

1. Om ni blir tagna på sängen – visa att ni förstår allvaret och be att få återkomma men svara i detta skede inte på några frågor
2. Gör er hemläxa – få fram alla fakta kring: vad har hänt, hur kunde det hända, och vilket är vårt ansvar?
3. Kartlägg intressenterna och förutse vilka frågor de vill ha svar på – formulera budskap och ett första uttalande
4. Förbered organisationen, utse och träna talesperson och hänvisa alla förfrågningar till denne person
5. Ta in en tredje part som rådgivare; utomstående kan bidra med kloka råd och insikter samt ställa de jobbigare frågorna. Utnyttja en erfaren kollega eller anlita krisexpert från pr-byrån

Det är oerhört viktigt att agera snabbt och korrekt – räkna med ett intensivt och tidskrävande arbete, men när det är allvar finns inga alternativ.

Vill ni ha hjälp med krishantering – kontakta oss på Cohn&Wolfe

Se inslaget på svt play

Allsvenska marknadschefer satsar på sociala medier

Se så! Nu ska klubbarna locka tillbaka publiken med hjälp av sociala medier läser jag på Dagens Media. Härligt att se. De allsvenska klubbarna har dock utnyttjat sociala medier förr för detta ändamål t.ex. IFK Göteborg med den prisbelönta kampanjen Gaisblomman, som jag tycker är hysteriskt rolig.

Däremot tycker jag mig se ett tydligt inifrån- och utifrånperspektiv där klubbarna pratar om ”en bra mix av papper, tv, webb och utomhus” och nu ska man lägga till sociala medier till detta. 

Men jag ser även ett långsiktigt tänk. Djurgårdens Patrik Asplund pratar om en strategi som han inte vill gå ut med än och Malmös Per Wellinder säger att de har en nära dialog med sina egna supportrar m.m. Åter igen – kul att se.

Nu hoppas jag att klubbarna även lägger upp en intern kommunikationsstrategi till hur man ska förhålla sig till det digitala landskapet:

- Har vi några spelare som twittrar eller bloggar?
- Finns våra spelare, ledare och övrig personal på Facebook?
- Finns det supportar som bloggar framgångsrikt om vår klubb?

Tips till klubbarna:

- Ta vara på supportrarnas engagemang – ni är allt för era inbitna fans
- Underlätta för era ambassadörer (IFK Göteborg har t.ex. en fin ambassadör i baraben.com)
- Utbilda spelare, ledare och övrig personal i vett och etikett i sociala medier

Hoppas verkligen klubbarna inser potentialen här. De har ett enormt engagemangskapital (kan man säga så?) att förvalta från sina supportrar. Sport och sociala medier går hand i hand och jag önskar att de inte bränner allt krut på att försöka få tillbaka publiken, vilket är ack så vikigt också, via sociala medier. Det får inte bli ytterligare en kanal att basunera ut sitt budskap i. Det bästa sättet att få tillbaka publiken är att spela bättre fotboll.  

Däremot får det gärna bli ett strategiskt sätt att öka sammanhållningen internt, öka dialogen med supportrarna och minska friktionen mellan spelare och media. Då snackar vi. Hur stolt skulle man inte bli som anhängare om ens klubb var allt detta? Hur sugen skulle man inte bli som sponsor att sponsra en klubb som har de mest hängivna fansen?

När inför Hamrén en policy för sociala medier i landslaget?

Läste precis branschkollegan Thomas Hansens bloggpost på JMW:s blogg där han skriver om SVT-sportens uppmuntran till integration på deras OS-fanpage på Facebook. Han gillar att vi bjuds in till integration och att vi gör det som oss själva. Och jag kan bara hålla med.
”Gillar” man något eller kommenterar man något gör man det i egenskap av sig själv.

Synergieffekten mellan sport, media och social medier är förövrigt fantastisk.
Själv är jag en-sida-för-allt-kramare utan dess like. Evinnerligt trött på att logga in på Tweetdeck, surfa till bloggar, lägga upp RSS:er – att ha koll alltså. Jag vill ha allt i ett. Därför är Facebook bra för detta ändamål. Dessutom slipper man internets bittra, fega och tröttsamma hatkommentarer. Vad är det frågan om egentligen? Blev alla valda sist när brännbollslaget skulle delas upp på skolgården? Är tiden för hämnd inne? Nog om det.

Istället vill jag fokusera på vilken potential kombinationen sport, media och sociala medier har.

I samband med OS, fotbolls-VM och fotbolls-EM m.m. ökar det mediala intresset oerhört. Sport engagerar helt enkelt. Och företeelser med högt engagemang lämpar sig väl för sociala medier. Vi vill dela med oss våra tankar kring Hellners bragdlopp (samtidigt som vi vrålar framför teven uppdaterar vi vår status med ”kom igen nu Hellner!” ), vi vill lufta våra tankar kring startelvor och vi vill håna våra trätobröder (Norge). Allt blir socialt trots att vi är ensamma framför teven. Lite småputtrig sportsammanhållning.

Som kommunikatör och sportnörd fascinerar detta mig. Och frågan jag ställer mig är:
kan närningslivet dra nytta av detta mediala intresse och engagemang som sporten erbjuder? Ja, det kan de, om man har fingertoppskänsla och vet vilka knappar man skall trycka på. Då tänker jag inte enbart på sponsring. Här är timing A och O, samt relevans.
Bjuder fyra mycket enkla tips:

- Koppla din produkt/tjänst till ett specifikt tillfälle t. ex. inför fotbolls-VM
- Inse att din produkt/tjänst är tvåa på bollen (VM är trots allt VM)
- Ha glimten i ögat – Humor är viktigt (och mycket svårt, så var försiktiga)
- Utnyttja gratis plattformar så som Youtube och Facebook – media bevakar ju onekligen dem och: media + sociala medier = jackpot!

Som ni ser handlar det inte om hjärnkirurgi utan om sunt förnuft. Det handlar om att vara där konversationen är och erbjuda något extra. Dra nytta av engagemanget, smid medan järnet är varmt och medan medias ögon och öron är öppna. Att utnyttja gratis plattformar för att göra jobbet åt en kan inte illustreras bättre än kinesen som putsar fönstret med hjälp av rullbandet. Varför använda benen när rullbandet gör jobbet?

Varför krångla till det?

Det är även intressant att se vad de sociala medierna inneburit för fotbollsklubbar och fotbollslandslag.
Spelare twittrar om startelvor innan de är officiella och blir bötfällda, spelarfruar bloggar om att ”En storklubb kontaktade min man idag” och skapar mediestormar och välbetalda landslagsspelare (italienska) blir taggade på Facebook, tagen klockan 05.00 på morgonen utan för krogen, dagen innan match.

I England har det gått så långt att förbundskaptenen
Fabio Cappello har förbjudit landslagsspelarna att använda sociala medier – och tur är väl det i ett land som präglas av ”kiss and tell” tänker jag. Landslagens och klubbarnas informationschefer står nu inför en helt ny utmaning i och med de sociala medierna. Det räcker inte med medieträna spelarna. Spelarna måste dessutom lära sig hur media numera hämtar information från Twitter, bloggar och Facebook lika mycket som de gör i Mixed Zone utanför omklädningsrummen (oberoende av tid och plats som det så fint kallas). Är klubbarna redo? Har de policys, utbildningar och strategier kring detta?
Det tåls att ta reda på.

Här följer några punkter varför sociala medier är som klippt och skuret för sportnördar:

- Vi får liverapporter via Twitter istället för sega text-tv sidan 377
- Vi får en inblick i våra idolers vardag när de twittrar om sitt liv utanför idrottsarenan
- Vi kan följa våra favoritjournalister när de är på väg till intressanta uppdrag m.m.
- Vi delar med oss av höjdpunkter på Youtube – hinner inte vänta TV-sporten
- Vi hjälper varandra att hitta gratis livestream channels till våra favoritmatcher
- Transparensen: Vi diskuterar och kommenterar varandras kommentarer, sportstjärnornas kommentarer och journalisternas kommentarer (!)

Och här följer några tips till klubbarnas kommunikationsansvariga om hur de kan använda sig av sociala medier:

- Följ era nyckeljournalister på Twitter – och lyssna
- Följ era spelare på Twitter och bli vän med dom på Facebook – och lyssna
- Skapa en egen kanal t. ex. Twitter så att spelare och journalister kan följa dig
- Hjälp journalister att hitta material med länkar och annat t. ex. via Twitter
- Följ upp kommentarer från journalister (du har ju koll på dom nu)
- Bli inte för personlig. Det är inte ok säga ”Här kommer det du fråga efter, kram, kram,”

Ser fram emot EM-kvalet i höst och jag längtar tills fotbolls-VM i sommar. Det ska bli intressant att se hur långt sportvärlden kommit med sociala medier då.

5 TED-favoriter: De mest udda talartrixen

På TED.com kan man botanisera i alla möjliga ämnen, berättad av alla möjliga typer av människor, det ena anförandet mer intressant än det andra. Jag är nog inte ensam om att ha fastnat framför sajten i ändlösa timmar och därigenom samlat på mig nya insikter och lärdomar. Genom bredd och lättillgänglighet har TED lyckats att kortat vägen till ny kunskap på ett imponerande sätt. Och för en, till vardags, universitetsstuderande erbjuder TED mig en möjlighet att bryta av från vardagliga och ibland slentrianmässiga föreläsningar.

För att fånga en publiks intresse och uppmärksamhet krävs det inte endast att ämnet man pratar om ska vara intressant, det krävs också att sättet det framförs på fångar publiken och att talaren hamnar i fokus. För att lyckas med detta finns en rad retoriska knep, men om ett framträdande ska bli ihågkommet behövs det oftast mer än bara skicklig retorik. Genom våga tänka utanför boxen, överraska och ibland även använda andra instrument än sin egen kropp och röst kan ett framträdande skilja sig från mängden. Nedan listar jag ett urval av TED-klipp jag anser sticker ut lite extra i sättet att tala och framträda.

Hans Rosling reveals new insights on poverty
Hans Rosling avslutar sin presentation av Gapminder med att sluka en bajonett från 1850-talet. Ingen har visat det bättre än Hans – it’s hip to be square!

Tony Robbins asks why we do what we do
Tony Robbins talar, med starkt kroppsspråk och enorm energi, om vad som driver oss människor och våra beteenden. Under presentationen håller han publiken i ett järngrepp genom cliff hangers och med oväntad hjälp av Al Gore.

Richard St. John’s 8 secrets of success
En kort, kärnfull och enkelt illustrerad presentation av Richard St. John som visar åtta hemligheter för framgång. På futtiga 3,5 minuter lyckas Richard förklara vägen till framgång, bara det är en prestation i sig, kort nog att se om både en och två gånger.

Keith Barry does brain magic
Keith Barry visar genom hjärnmagi och tjuvknep på ett lättsmält och underhållande vis at det vi ser inte alltid är det som sker. En läxa väl värd att ta till sig.

Einstein the parrot talks and squawks
Papegojan Einstein uppvisar en imponerande stor vokabulär, när hon tillsammans med skötaren Stephanie White flörtar med Al Gore och vädjar till publiken att värna om Einsteins vänner i djurriket. Så inövat och stelt det kan bli med en papegoja, men jag gillar nytänkandet. Utanför boxen, ska det visst vara?