Sluta skrik i alla kanaler
Vad tänker du om du slår på P1 för att lyssna på nyheterna, men får höra sportsändning? Eller om du tillhör de få som lyckas hitta P2 för att höra nått annat än skvalmusik, men drabbas av sportsändning – vad tycker du, hur känner du dig? Personligen blir jag skitförbannad och känner som att alla dessa sportsändningar inkräktar på mitt sätt att välja kanal för att få det jag vill ha. De flesta håller nog med mig, även de sportintresserade. Man kan liksom förvänta sig att innehållet stämmer överrens med kanalens profil. Många nickar nog medhållande, det verkar ju vettigt.
Men!
När personer själva får möjlighet att skrika ut sitt budskap eller sina tankar så sker det gärna i så många kanaler som möjligt. Självklart tänker jag på alla de tokstollar som skickar speglar sina twitterinlägg rätt in på Facebook eller andra syndikeringsformer som gör att Facebook blir en helt förvirrad upplevelse kring multisyndikerade personer. De flesta verkar göra det bara för att man KAN göra det, inte för att det finns någon slags kommunikativ tanke bakom eller för att de på något sätt skulle uppmuntra mer social interaktion. Nej, de väljer slentrianmässigt att skrika i alla kanaler de har tillgång till. Ungefär som att sportredaktionen på SR skulle kunna skicka ut sportsändning på varj frekvens i FM-bandet bara för att det GÅR att göra.
Det paradoxala är att många av landets främsta inom kommunikation och sociala medier praktisera detta ofog utan att reflektera över det. Finns det en poäng att toksyndikera på detta sätt som jag missat? Berätta gärna den för mig!
Inga liknande inlägg.
12 Comments
Leave a comment
Om Cohn & Wolfe Sverige
Vi är en engagerad PR-byrå som gärna diskuterar de ämnen vi skriver om. Cohn & Wolfe finns i Stockholm och Göteborg. Ni når oss på 08-402 27 00 eller sweden[at]cohnwolfe.com.
Gilla oss på Facebook
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Länkar
Wolfetracking (eng)
- Growth of social TV presents marketers with limitless opportunity 2012/05/30 Pedro Rodriguez
- 2012: The year brands become publishers 2012/05/29 Suzanne Raouf
- Eco-Wolfe 2012/05/25 Eco Wolfe
- Get to know your dad (bloggers) 2012/05/23 Christianna Giordano
- Brain Blink: Great answer! But, what was the question? 2012/05/22 Jeremy Baka
Tokstollar? It’s not information overload, it’s filter failure. Hur mycket har *du reflekterat*?
Kolla upp inlägget på jardenberg.se som heter (om jag minns rätt) “Jag – en dubbelpostare”. Sedan kan vi snacka…
[...] Mot den bakgrunden vill jag gärna plocka upp Lennart Håkanssons fundering om huruvida det är bra eller inte att skrika högt i alla kanaler. [...]
Intressant inlägg: http://jardenberg.se/b/jag-en-dubbelpostare/
Frågan är – precis som du ställer – vem har ansvaret för att anpassa sina budskap till målgrupp och kanal? Är det avsändaren eller är det upp till mottagaren att använda tekniska filter för att minimera brus. Du, personligen, har en stark poäng i att du även är involverad i dialogen i de forum du dubbelpostar till och då blir toksyndikering lite mer aptitligt. Men tyvärr är det många som bara dubbelpostar i alla kanalar och sedan inte involverar sig i dialogen.
Whoa, Jerry. Det var ett långt inlägg med massor av intressant information. Måste ta det en gång till i helgen.
Martin Melbi (@mlfnk] twittrade om en artikel i Fast Company på samma ämne: http://www.fastcompany.com/1561641/the-case-for-handcrafted-social-media
Jag menar att det är ett delat ansvar. Jag försöker ta mitt ansvar, inte bara genom att följa upp dialogerna, utan också genom det som jag kallar för ”viss fingertoppskänsla”. Jag tar inte alltid samma meddelande och skickar ut i alla kanaler, för i en del fall VET jag att det är uppenbart fel budskap i fel kanal. Men i många andra fal vet jag inte det, och då måste jag överlåta på mottagaren att avgöra det.
Jerry Silfwer har också klurat: http://www.doktorspinn.se/2010/02/26/tankar-om-att-synas-overallt/
Hehe, jag missade den kursen “Skriva för webben” om att skriva kort och koncist!
Den korta versionen:
Aggregera gärna ditt innehåll eftersom det gör arkivet värdefullt och ger människor valfrihet om de vill följa dig och i så fall vart och på vilket sätt. Men dela värdefullt, skräp är skräp alldeles oavsett om det publiceras på ett eller tio ställen. Typ så går mina tankar!
[...] Tänkte faktiskt inte på det förrän efteråt men det här är en intressant diskussion som Lennart H tog upp och som Dr Spinn besvarade i ett maratonlångt [...]
[...] Sluta skrik i alla kanaler « Cohn & Wolfe – deBlog [...]
[...] handlar om den diskussion om att posta samma sak i flera kanaler som åter blossat upp. Senast hos Cohn & Wolfe och Jerry Silfwer och innan dess bland annat hos Joakim [...]
Radio liksom annan traditionell media går inte att styra som mottagare. Annat än att byta kanal eller stänga av. Webben i alla sina former ‘ägs’ av mottagaren. Dölj de Facebook-vänner som förlorar omdömet. Ta bort dem från Twitter.
Jag måste ansluta mig till de som undrar lite över kritiken. Det är sant att medielogiken ser helt annorlunda ut i digitala media, men det är väl något vi kommunikationsproffs förväntas behärska. Jag gillar att läsa Jerrys inlägg även om jag tycker att han sköt över målet i sitt långa svar på din kritik. Att Jerrys arbetsmetod är effektiv är toppen, men knappast relevant i ett svar på Lennarts blogginlägg…
Till sidst och syvende måste alla tänka på sitt personliga varumärke och publikens engagemang. Är det månn tro som är kärnan i kritiken? Att det skrivs för mycket av för dålig kvalitet. Eller att PR-folk borde verka utan att synas? Förtydliga dig gärna, Lennart, för debatten är värdefull.
Ja, såklart är det skillnad på radio och webben, men min poäng är att avsändaren har ett stort ansvar för att förvalta det förtroende som byggs upp mellan sändare och mottagare. Om man använder alla tänkbara tekniska trick för att sprida sin gospel i alla forum utan känsla för vad som passar var – då missbrukar man det förtroendet och urholkar webben som funktionell kommunikationsplattform.
Min megalånga postning var mer ett inlägg i debatten och Lennarts postning var det som gjorde mig sugen på att förklara hur jag tänker. Jag är ju trots en av alla dessa PR-människor som använder tekniken flitigt för att aggregera.
I stora delar håller jag med Lennart i det att sociala medier inte är någon ursäkt för att kommunicera dåligt, det vill säga på fel sätt, med fel innehåll i fel kanaler. Jag vill bara betona att det inte är fel att korspuffa, korslänka och korsposta – åtminstone tycker inte jag det.
Sedan för att komplicera det ytterligare så tycker jag det handlar om kommunikationslöftet – om du har 500 vänner på Facebook och du helt plötsligt börjar spotta ur dig Gowalla-platser, tweets och allsköns automatpostningar, ja då kommer du antagligen att väcka irritation. Men om du med 0 följare på Friendfeed aggregerar allt du har och människor självmant loggar på och följer allteftersom, ja då finns ju en sorts tyst överenskommelse där.